Skivrecension

Singer-songwriter

Patty Griffin

Patty Griffin

Skivbolag: Thirty Tigers/Border
Recenserad av: Pierre Eriksson
Publicerad: 12 Mar 2019

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Patty Griffin är tillbaka med sitt tionde studioalbum, den första skivan sedan Grammy-nominerade Servant of love 2015. Uppehållet blev längre än planerat när hon drabbades av cancer och tvingades ta en paus från musiken för ett tag. I en intervju har hon berättat om hur hon till och med frågade sig själv om det var dags att göra något annat helt och hållet. Tur för oss att hon bestämde sig för att fortsätta och att upplevelserna mynnade ut i det här personliga albumet. Tretton nedtonade och avskalade låtar, till stor del präglade av upplevelserna runt sjukdomen, som till största delen är inspelade i Griffins hus i Austin tillsammans med vänner och bekanta.
Patty Griffin har alltid utmärkt sig som en låtskrivare med känsla för vemodiga melodier som står sig minst lika starka även om de framförs utan någon annan hjälp än en gitarr, därför är det roligt att produktionen är extra avskalad den här gången och den akustiska gitarren får stort utrymme. Det finns ofta något mässande hypnotiskt över Griffins låtar som gör att de letar sig in och biter fast, en frenesi och desperation som är svår att värja sig mot. Så även här. Möjligtvis blir helheten aningen jämntjock och likriktad – även om småjazziga Hourglass bryter av skönt – men på det stora hela tycker jag ändå att Patty Griffins tionde album är en fin meditation över människans utsatthet, musik som belönar rikligen om den får full uppmärksamhet.