Skivrecension

Geten och evigheten
Балалайка Lira Gillar

Södra Bergens Balalaikor

Geten och evigheten

Skivbolag: Universal
Recenserad av: Bengt Edqvist
Publicerad: 22 feb 2019

Dela den här recensionen:

Efter en handfull skivor har det de senaste tjugo åren varit ganska tyst från Söders höjders mest berömda orkester, men de tycks nu aktivare än någonsin och femtio år efter starten firas jubileum med konsert och släppning av skiva nummer fem, en samlingsutgåva som även omfattar fem tidigare outgivna låtar.

Valet av äldre på plastplatta pressade produkter är fullständigt klanderfritt. En fantastisk blandning av smått och stort, högljutt och lågmält, snabbt och långsamt, sånger och instrumentalt, tenorer och sopraner, domror och dragspel. Repertoaren är av mycket blandat slag men allt med SBB:s så omisskännliga sound som grund.

Innan jag går igenom de fem tidigare outgivna bör också nämnas en låt från medlemmen Rebecka Fors lysande soloskiva Svart sol, där det hörs på hennes röst att hon var betydligt yngre då. Vore intressant med en uppföljare, och måhända hörs hon som en av damerna på Vdol po Piterskoj, Längst vägen till Petersburg, en av de sist inspelade sångerna – vilket innebär 2018 och en låt som visar att det händer en del med röster med åren. Behöver nödvändigtvis inte innebära sämre och så är det inte heller här.

En annan sångerska som bör hyllas är Karin Biribakken som medverkar som omisskännlig solist i tre sånger. Första låten på Geten och evigheten är klassikern Poljanka men i helt annan tappning än originalet. I princip en flöjtlåt, mycket drillande och fågelhärmande som sig bör i rysk folkmusik och fin inledning. V kamysjach lebjodusjka tillhör också det tidigare outgivna, stillsam sång av damer utan instrument och mycket vacker inledning av det ofrånkomliga slutet på skivan.

Två av nyutgåvorna sticker ut rejält, en polska med inslag av nyckelharpa, efter Byss-Kalle, i oefterhärmlig SBB-tolkning samt självaste Evert Taubes Vals på Mysingen med solosång av orkesterns manager Fred Lane och oändligt vacker damkör. Tillsammans med berättelsen om Södra Bergens Balalaikors historia i skivans inlaga blir intet öga torrt och gåshuden hög som bergen på Söder. Angående Taube finns ett väldigt kort inslag från Huldas Karin, i helryska Perevoz Dunja derzjala, och det är dylika infall som gör att det inte går att förutsäga Södra Bergens Balalaikors musik, det är det bästa av allt.


Fler recensioner

Annonser