Redaktionsbloggen

”Schwirrande keyboards och sjörapport-bas” när Donny McCaslin kryssar mellan genrerna

Donny McCaslin live vid ett tidigare tillfälle, i mars 2018. Foto: Ivan Prokop/Wikimedia.
Donny McCaslin Group Jazzinec

Donny McCaslin
Fasching, Stockholm Jazz Festival, lördag 20 oktober 2018

Donny McCaslin är knappast någon purfärsk musiker, även om det kanske kan verka så för gemene man. Som skivartist firar McCaslin 20-årsjubileum i år, men det var först när David Bowie såg honom spela på en jazzklubb i New York som musikhistoriens vingslag verkligen gjorde sig gällande. Bowie handplockade McCaslin till rollen som kapellmästare för det som visade sig bli hans avskedsverk: Blackstar, som släpptes tidigt 2016.

Donny McCaslins eget, bara en vecka gamla album Blow visar att Donny McCaslin mycket väl kan locka över publik från Bowielägret in på jazzens domäner. Kanske att somliga jazzpuritaner (härligt ord, det där!) surnar till över att Stockholm Jazz Festival bokar en artist som inkorporerar både pop/rock, en smula soul och elektroniskt surr i sin musik. Faktum är att kvällens första set av två ofta för tankarna till King Crimson, ett annat gäng som balanserat mellan rock och jazz.

Materialet denna kväll är övervägande från detta nya album, och det växlas mellan instrumentalnummer och låtar med sång. Det är Jeff Taylor som sköter den detaljen med största övertygelse. Han spelar också gitarr och är en skön, gänglig syn där han trippar omkring på Faschings scen mellan saxblåsande McCaslin till höger och den schwirrande keyboardisten Jerry Lindner till vänster. Tillsammans med dyningarna från Owen Biddles sjörapport-bas och det infallsrika trumspelet från Zach Danziger.

I andra set tillåts musiken sträcka ut sig mer, instrumentalpartierna blir fler, med både synttripper och saxofonstökerier. Musikalitet och gott humör behöver inte ta ut varandra. Det visar detta band med råge.

Som avslutning får vi en originaltrogen version av David Bowies snart 40-årsjubilerande Look back in anger. En värdig avslutning på en kväll där musikens påverkan från Bowiesamarbetet säkert fått det att ta nya vägar. Vägar där skyltarna inte längre har strikta genrenamn.

David Bowie är för övrigt inte den enda musikern ur ”rockvärlden” McCaslin spelat med. Tidigt 2019 släpps ett album från ett nytt projekt där han sammanstrålar med sångaren och gitarristen Mark Kozelek (känd från Red House Painters och Sun Kil Moon) och Dirty Three-trummisen Jim White.

Timo Kangas

Annonser