Redaktionsbloggen

Ett Urkult fullt av nya toner att förundras av och ta med hem

Jaqee kom till Urkult med mycket kärlek och lämnade ingen oberörd. Foto: Klas Dahlberg
jaqee webb

Jag köpte en trumma på festivalen. Det var en trumma med tolv toner att bruka. Vi pratade inte bara försäljning utan också att hitta lekfullheten i musiken, och att experimentera med toner. Helt enkelt att se vilka toner som kommer och ta till vara på dem.

Just så är det att vara på Urkult, att se timmarna an, gå på konserter och se vilka toner som drabbar en. Många gånger har man inte ens hört talas om artisten innan, men så överraskas man och låter tonerna omfamna en. På varje festival hittas en ny favoritartist.

Bakom många av årets akter fanns gripande historier. Vad sägs om 20-åriga Asmaâ Hamzaoui, guembrispelaren som bildade bandet Bnat Timbouktou. De spelar gnawa, en nordafrikansk musikform som enligt tradition helt dominerats av män. Eller The Forbidden Orchestra där fem kvinnor spelar instrument som enligt deras respektive musiktradition är endera tabu, förbjudna eller ytterst kontroversiella för kvinnliga musiker. För att inte tala om Emma Ahlberg Ek och hennes Hilleviensemble och berättelsen om Hillevi Öberg, violinisten som spelade mot alla odds.

Gemensamt för dessa är att de inte låtit någon annan bestämma huruvida de ska få spela eller inte. De har brukat sina instrument och toner som de själva velat. Trots att det inneburit såväl kamp som faktiskt fara.

Jag gör några få nedslag i utbudet av festivalen som omfamnar såväl jazz och blues som folkmusik och roots. Alltid med gränserna öppna och armarna likaså.

Among Lynx fick en speciell start då ett oväder hade dragit över Ångermanland och regn, åska och blixtar hade omringat Urkult när det var dags för dem att gå på. Det fanns helt enkelt ingen ström att tillgå vid startskottet. Men det var inget som stoppade dem, och konserten inleddes helt akustiskt med munspel, kontrabas och megafon – för de som stod tillräckligt nära för att kunna höra. De prövade och såg vilka toner som kom. Och det svängde lika bra som när strömmen kom åter.

Ett band som grep tag med alla tentakler som går att uppbringa var Gulaza, som med skickliga musiker och en magisk sångröst berättade sina musikaliska historier på ett sätt som inte lämnade någon därinne oberörd.

iva nova webbIva Nova (bilden ovan) är ett ryskt band med fyra färgstarka kvinnor som blandar folkmusik med rock, och i svänget skönjas även jazz och electronica. Musiken är baserad på slavisk folkmusik och röjet på scenen var ett faktum. Barn som gamla hoppade och sprang och samlade energi till detta fyrverkeri.

catsand dinosaurs webbMed stark politisk agenda och sväng under fötterna äntrade Cats & Dinosaurs (bilden ovan) den lilla solscenen och drog hela festivalens publik att dansa i solnedgången. Detta storbandsswingband från Göteborg ville få alla att både sjunga, dansa och engagera sig. Det var skoj, det var allvar och det var karneval.

Jag kände inte till Jaqee sedan innan. Denna fantastiska musiker, född i Uganda men uppvuxen i Sverige, bjöd till en show med mycket kärlek, soli, jazz och hiphop och ingen som var där lämnades oberörd. Hennes mjuka men starka stämma ljöd över skogarna och fick varje berg att skälva. Budskapet var enkelt men viktigt, att vi ska ta hand om varandra.

Men sen var det ju också det gamla favoritbandet, som jag kände till väl och som jag inte ville missa för allt i världen och nu kom till Urkult. Där är orden överflödiga för ljuden som kommer ut och tonerna som brukas skapar bilder och drömmar åt oss i ett meditativt flöde. Det chockar och inspirerar, andas och skakar om. Jag pratar självklart om Tonbruket.

Tack än en gång Urkult för mystiken, de gamla vännerna, de nya förälskelserna. Jag åkte hem med min nya trumma och med nya upplevelser i packningen. Vi lät ljudet komma till oss.

Text: Elin Herlitz
Foto: Klas Dahlberg

Annonser