Vieux Farka Touré
Nalen, Stockholm 19 november
Vieux Farka Touré börjar konserten lite smygande med akustisk gitarr och de två medmusikerna på kalebasstrumma och bas. Men snart sprider sig det varma ökenbluessvänget från Mali och tinar upp den månghövdade publiken på Nalen.
När de övergår till den elektriska delen ökar tyngden och elgitarren blir en huvudperson där sången hamnar lite i skymundan. Kan inte låta bli att imponeras av hans gitarrspel, det finns en självklar energi och hans flyhänta fingrar vill aldrig vara stilla. I en del låtar går det inte att låta bli att känna av gamla referenser, jag hör Jimi Hendrix med Buddy Miles och ofta dyker John Lee Hooker upp.
Trummisen Adama Kone och basisten Marshall Henry lägger en matta av tungt och följsamt groove som gitarren kan ha sina virtuosa utflykter på. I stunder blir det ett hypnotiskt droneliknande sväng med gitarren drillandes på höga höjder
Som så ofta tänker jag att det låter bättre live än på albumen (och de är inte dåliga) och att den här konstellationen borde göra en skiva. Sist ut är en låt av Ali Farka Touré, en tribut till Vieux Farka Tourés och ökenbluesens fader – den rundar av kvällen på ett fint sätt.
Text & bild: Magnus Kjellberg
(PS: Ikväll måndag väntar konsert på Pustervik i Göteborg.)
