Skivrecension

Kräm
Jazz Lira Gillar

Gilbert Holmström

Kräm

Skivbolag: Moserobie
Format: LP/CD/DL (ej Spotify)
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 20 nov 2026

Det inledande titelspåret startar något oväntat med ett citat från Creams Jimi Hendrix-riffande hit Sunshine of your love från 1967. Eller, nåja, betänk albumtiteln Kräm och poletten trillar ned.

Precis som på 2024 års Lira gillar-stämplade och Grammisnominerade album Peak samarbetar tenorsaxofonisten Holmström här med pianisten Mathias Landæus och hans trogna musiker: den lyhörda norske trumpetaren Erik Kimestad ihop med svenskarna Johnny Åman på kontrabas och Cornelia Nilsson på trummor. En besättning som Holmström omgivit sig med sedan 2012 (förutom norrmannen som inlemmades först 2023) och som han själv betitlar sin ”drömkvintett”. Och nog låter det som en dröm, alltid.

Nyss fyllda 89 år – och hela 61 år efter klassiska debutalbumet Utan misstankar – visar Gilbert Holmström att han fortfarande är en ytterst relevant aktör på den svenska jazzscenen. Han besitter en osviklig nyfikenhet inför musikens oanade vägar, kombinerat med lika delar energi, närvaro i nuet och när han är på det humöret: en tillbakalutat lyrisk melodik.

I samspel med denna crème de la crème-kvintett skapar Holmström stor musik även i det tillbakahållna; som i den Cinemateket-vackra, mjukgörande Autumn sequence. Denna ljuvliga stämning bryts sedan av med Kackel, en busigt ombytlig sak där saxen klipper yviga mönster ihop med improvisationssuget skräddarsydda inpass från Landæus bångstyriga piano och de andra till tänderna laddade medmusikanterna.

Även den betydligt kortare The Mandelbrot set (som finns utgiven i en annan version från 2007) är busig ut i fingerspetsarna. Medan SJ inte drabbas av några elfel eller banarbeten; låten tar sig smidigt fram till sin destination. Stillheten i avslutande Sleep safe and warm väntar där, på perrongen. (För övrigt enda låten som är inlånad, från polacken Krzysztof Komedas musik till Roman Polanskis film Rosemary’s baby.)

Gilbert Holmström tar med oss på en musikalisk resa som gör sig utmärkt bredvid John Coltrane, Art Blakey, Ornette Coleman, Albert Ayler och Miles Davis i skivhyllan. Bandet Kent har ju en låt som heter Kräm (Så nära får ingen gå). Med sin egen Kräm bevisar Holmström med emfas motsatsen.


Fler recensioner

Annonser