Rymden
Stockholm Jazz Festival, Kulturhuset Stadsteatern 10 oktober 2026
Häromveckan släppte Rymden sitt fjärde studioalbum, Today may be tomorrow, och det är låtarna därifrån som främst står i fokus denna festivalkväll. I sann Rymden-anda får flera av dem dock helt nya former på scen än på skiva. Det hela inleds precis som på plattan med titelspåret, med Dan Berglunds tunga kontrabasmelodi i centrum, och där Bugge Wesseltoft verkligen får sträcka ut armarna när han spelar samtidiga solon på två syntar, placerade på varsin sida av flygeln.
Dan Berglund. BILD: Anna Drvnik
Redan nästföljande Nightfall är kanske kvällens bästa exempel på hur trion omvandlar sina låtar, när det som börjar som en akustisk ballad plötsligt förvandlas till tung dub (!), komplett med typiska delay-effekter till och med på flygeln. Lika egensinnigt som självklart.
Magnus Öströms typiskt avskalade virveltrum-sarg-på-trean (och knappt något annat) i Valiant revisited spelas med en exakthet som hade gjort ett atomur avundsjukt, medan han i andra låtar öser på desto mer på pukor eller stängd hi-hat.
Bugge Wesseltoft. BILD: Anna Drvnik
Som så ofta under en Rymden-konsert gör de tre medlemmarna varsitt solostycke där de verkligen tar ut svängarna med elektroniken, och här vävs alla tre in i låten Em, där först Wesseltoft skruvar fram bisarra noise-aktiga tjut ur syntarna innan Öström på sitt mycket personliga sätt går över från ett melodiskt trumsetsolo till att väva in gongar och sedan på sitt helt egna vis med hjälp av en handhållen mikrofon och diverse effekter omvandla även dessa ljud till melodiska fraser. Till slut tar även Dan Berglund ett effektspäckat stråkbassolo, som givetvis även det låter som bara han gör.
BILD: Anna Drvnik
Rymden kastar sig mellan ballader och tyngd, akustiskt och elektroniskt, melodiskt och ösigt, de rör sig med sin typiska självklarhet smidigt genom ett antal udda taktarter, och avslutar kvällen med den vackra och synnerliga stillsamma Here now där Öström spelar med fingrarna på virveln för att ta ned volymen maximalt.
Trions skivor må vara riktigt bra, men Rymden och deras låtar växer alltid till något ännu större på scen. Så även denna gång.
Text: Rasmus Klockljung
BILD: Anna Drvnik
