Otis Sandsjö

Dela den här recensionen:

Det rytmiska uttrycket med såväl vinkar till Berlin och kontinenten samt paralleller med Norges moderna jazzhistoria känns igen från Otis Sandsjös första Y-Otis-platta. Trummisen Tito Weber och basisten Petter Eldh är medmusikanter även nu, samt en ny keyboardist, Dan Nicholls, tidigare främst verksam i England. Vi får även svenskt finbesök när Jonas Kullhammar och Per Texas Johansson tittar förbi på Tremendoce. Göteborgsbaserade trumpetaren Ruhi Erdogan är en annan gäst.

Jag såg Otis Sandsjö solo för något år sedan och önskar ibland att han kunde vara mer för sig själv på skivan, liksom sila bort det ettrigt rytmiska kompet och koncentrera sig på enklare melodiska linjer. Ungefär som han gjorde under den där solokonserten, på Brännö av alla ställen, där Sandsjös egensinniga saxofonspel sicksackade sig mellan kaféklirr och diverse uteljud.

Jag gillar konsekvensen i uttrycket, men har svårt att engagera mig i det dub/techno/electro-färgade soundet. Det blir enahanda. Musiken skruvar sig in i sig själv. Når sällan ett riktigt djup.