Aglaia

Dela den här recensionen:

Fler medverkande innebär ökade möjligheter till skiftande uttryck, men kan också vara en eller fler för mycket. Risken finns att det blir för många kockar till soppan. Men det kan förstås också fungera utmärkt, inte minst om man som hos Aglaia låter musiken genomgå flera metamorfoser, gärna i en och samma låt. Den Göteborgsbaserade sextetten släpper härmed sin andra skiva och här hörs en kvinnlig sångsolist – ofta ordlös, saxofon, elgitarr, klaviaturer, trummor och bakom basen Johan Örtlund, som också skrivit låtarna. Titlar som Den glade misantropen, Möjliga världar och Joseba’s kitchen visar på inspiration från skilda håll och det speglas också i musiken, förtjänstfullt varierad både i arrangemang och stämningar. Många sköna jazziga grooves finns i botten och gott om utrymme för fina soloinsatser främst från solisterna. De spelar en jazz mitt i samtiden där det lekfulla inte står i vägen för djupare mening. Fint att ta del av.