John Surman

Dela den här recensionen:

Den brittiske saxofonisten John Surman fyller åttio senare i år, men är still going strong. Surman slog igenom på 1960-talet som en fri fågel, där han var med och kanaliserade den nya, improviserande brittiska jazzen. Några år senare knöt han sig tätt intill ECM, där han närmast fungerat som bolagets hussaxofonist och såväl släppt ett tjugotal egna, fina plattor som gästat på ett otal andra. Kanske är det till och med så att han aldrig varit bättre än han är nu? Hans sound har mognat, men verkar ändå ha kvar intensiteten och lystern. 

Words unspoken är Surmans första platta i eget namn sedan utmärkta Invisible threads 2018. Och precis som förra gången är han i konversation med den amerikanske vibrafonisten Rob Waring. Kvartetten fylls sedan ut med den brittiske gitarristen Rob Luft och norske slagverkaren Thomas Strønen. Musiken är lekfull, utforskande, prestigelös. Den lite udda sättningen med vibrafon och gitarr, men utan piano och bas, skapar en klangbotten att ta spännande spjärn mot. Det är som att låtarna stiger mot skyn, på jakt efter högre höjder.