Woodsfolk

Dela den här recensionen:

Göteborgsbaserade Woodsfolk positionerar sig gärna som ett band där det gamla står i centrum, men också ett slags scenario liknande Mad Max 3.0. Det snackas om skogsfolket, eldar och civilisationens ruiner. Postapokalyptisk folkrock vill de få det till och, jo, lite så låter det om denna debut.

Med en bakgrund som ekar av amerikansk folkrock blandar Woodsfolk upp de rötterna med musik från alla möjliga länder. Detta kan förklaras med medlemmarnas ursprung. Ta Erik Wood till exempel. Han är en svensk-amerikansk låtskrivare, basist, gitarrist och sångare som föddes och växte upp i Göteborg. Utbildad jazzmusiker och känns kanske igen från sammanhang som Kosmic Sounds, Slowland och People of K.

Jonathan Hilli är en duktig finlandssvensk vissångare, gitarrist och skådespelare, aktuell med egna debutsoloalbumet Jordsånger. Hilli har jobbat med allt från världsmusik till art-pop. Norska trummisen Vegard Lauvdal svänger pinnarna även i band som Strändernas Svall och Slowland.
Leonor Palazzo heter den belgisk-argentinska cellisten som utforskat den svensk folkmusiken men som även grävt ner sig i världsmusik. Belgiska kontrabasisten Katrien Hermans lirar även i bland annat Juniper Tree och Useviis.

Göteborgsfödde sångaren Hampus Johansson har både indie/shoegaze och körsång på sitt cv. Marcus Bertilsson är en gitarrist, nej: multiinstrumentalist som lekte som barn i Marmaverken, Hälsingland. Violinisten Sara Nilsson har vi kunnat höra med oud-fantomen Ahmad al Khatib och flamencogitarristen Robert Svärd.

Detta kunniga och kreativa gäng skapar som Woodsfolk en spännande folkrock som försöker omfamna så mycket det går, från österländska skalor till västafrikansk bris. Resultatet är lyckat och mer än hörvärt. Världen går inte under om du missar Woodsfolk, men den blir en bättre plats med dem i sällskap.