Vedan Kolod

Dela den här recensionen:

Trion Vedan Kolod begav sig sommaren 2019 från Moskva till sin hemstad Krasnoyarsk för att där spela in detta deras åttonde album. De möttes av en stad som var inbäddad i rök från omgivande skogsbränder. Tragiskt, men inspirerande för musiken. Och eldig känns denna skiva, men också kylig som den sibiriska tundran kan vara på vintern – köldrekordet i Krasnoyarsk är femtiosex och det hörs. Denna permafrostiga musik med mycken glöd skapas med hjälp av diverse folkliga instrument där de lättast igenkända är mandolin, bouzouki, okarina, säckpipa och mungiga. Tillkommer gör en hel del större handtrummor och diverse flöjter samt zjalejkan, ett i Ryssland populärt rörbladsblåsinstrument med ett kohorn i den nedre änden – ”hornpipe” på engelska. Slutligen en gudok som är en fornrysk fiol och så Taiana Naryshkinas, Valery Naryshkins och Daryana Antipovas röster vilka inspirerats av sång från shamaner.

Med andra ord ingen storstadsmusik, och en central visa är den om kvinnan som förvandlar sig till en räv. Alla visor hör ihop i en enhet, textmässigt och musikaliskt och det är suggestivt, vackert och ibland, trots det meditativa framförandet, även svängigt.