Paris Texas

Dela den här recensionen:

Paris Texas är inte bara en film av Wim Wenders med musik av Ry Cooder. Med risk för att himlen öppnar sig över mig, tycker jag att varken Wenders eller Cooder var som bäst just där. Men namnet pryder också en nederländsk grupp som rör sig i den fruktbara myllan där bluegrass, old timey och rätlinjigare country möts i en traditionellt akustisk inramning.

Bland medlemmarna märks mandolinisten Jan Michielsen från Four Wheel Drive och dobroisten Dirk Peeraer från Rawhide. Det finns alltså massor av rutin i gruppen, vilket avspeglas i den avspända och självklara attityden, alltifrån den bitvis skrovliga solosången till de täta stämmorna, det diskreta rytmspelet och de ypperliga soloinsatserna, där det formligen sjunger av Peeraers flödande dobroinsatser.

Alla sångerna är skrivna i gruppen, men de är så starka i sin traditionsmedvetenhet att det låter som om vi hört allt tidigare. Och det i ordets bästa bemärkelse.