Fairport Convention

Dela den här recensionen:

Fairport Convention bildades i London 1967, med en förkärlek för amerikansk folk- och västkustrock. Specialiserade sig på covers av okända sånger av bland annat Emitt Rhodes, Joni Mitchell, Bob Dylan, Leonard Cohen, Richard Fariña. Bytte medlemmar. Skapade engelsk folkrock 1969. Bytte medlemmar. Bröt upp 1979. Startade sin årliga festival i Cropredy, för årliga återföreningar. Bytte medlemmar. Började spela och turnera igen på heltid. Bytte medlemmar. Fortsatte med festivalen i Cropredy.
2017 fyllde Fairport Convention 50 år, vilket firades i Cropredy lördagen den 12 augusti med en konsert som inkluderade gruppens nuvarande sättning, de före detta medlemmar som ännu är i livet samt några närstående vänner. Och en vandring genom en stor det av Fairports repertoar från 1968 och framåt. What we did on our Saturday är en dubbel-cd med den konserten.
Fairports tidiga intresse för amerikanskt material återskapas av originalsättningen, med sångarna Iain Matthews och Judy Dyble tillsammans med gitarristerna Simon Nicol och Richard Thompson, basisten Ashley Hutchings och trummisen Dave Mattacks. De framför versioner av paradnumren Time will show the wiser och Reno Nevada, men också en fin tolkning av Cohens Suzanne, med Chris While vid sångmicken.
Större delen av den banbrytande skivan Liege & Lief dammas av, med Chris While som ersättare för Sandy Denny. Det är en svår uppgift, men While får med beröm godkänt. Något lättare är det för nuvarande medlemmen Chris Leslie att axla fiolisten Dave Swarbricks mantel.
Med Dave Pegg på bas framförs sedan större delen av albumet Full house, där framför allt Sloth är en klassisk showstopper. Men den hamnar lite i skymundan på grund av den vackert skira och passionerade versionen av Now be thankful. Sally Barker gör Dennys Rising for the moon till sin egen och Ralph McTell sjunger White dress, som han skrev tillsammans med Swarbrick. Chris While återkommer sedan som sångerska på Dennys klassiska Who knows where the time goes.
Konserten avslutas med publikfavoriterna Dirty linen, Matty Groves och Cropredyfestivalens standardavslutning Meet on the ledge i en version med alla femton sångare och musiker som deltagit under konserten. En värdig avslutning och ett värdigt jubileumsalbum.