Lucy Farrell

Dela den här recensionen:

Lucy Farrell är den typ av folkmusiker som alltid är efterfrågad. Av publik men också av kollegor, från Eliza Carthy (Farrell var med i hennes The Wayward Band) till den egna kvartetten The Furrow Collective. Så trots att hennes solokarriär har många år på nacken, är det först nu som Farrell har fått tid och möjlighet att släppa sin första soloskiva.

We are only sound består av tolv egenkomponerade sånger med Farrell på sång, fyrsträngad tenorgitarr och viola, med gästmusiker på gitarrer, synt, lap steel-gitarr, bas och slagverk. Arrangemangen hålls enkla, sparsmakade, för att lyfta fram Farrells klara, oskuldsfulla röst, och texterna – vars teman är moderna varianter ur den traditionella fataburen: kärlek och uppbrott, moderskap, vardagsliv.

Farrells sånger har en absolut egen form och stil. Lätt udda melodier, meningar som verkar uppgjorda på stunden, som söker sin plats i versmåtten. Kompositionerna tycks ligga utanför etablerade, konventionella ramar. Det finns en avväpnande charm i sångerna, men de är också svåra att sjunga med i, eftersom fraseringar varierar och flera saknar refränger i vanlig mening.

Undantagen är de mest lättillgängliga spåren, som också är de som finns kvar i huvudet efter varje genomlyssning: Love is easy, med sina härliga ackordföljder; den bedårande country-valsen Edwyn lullaby; eftertänksamma Sacrifice; den svängigt poppiga Safe in the open. Och förstås titelspåret.