Hans Olding

Dela den här recensionen:

Långa melodilinjer, inslag av outside-spel och skuggan av distortion interfolierade av ackordläggningar som behåller och förankrar – hos Olding finns hela det moderna gitarrspelet som vi känner från Scofield och Metheny med yngre samtida som Rosenwinkel, men säkert och lyriskt formulerat i Hans Oldings egen vision. 

Namnen mer som en musikalisk kompassriktning på nya plattan med enbart Olding-kompositioner med fjädrande elegans och med stort utrymme för trions input i kompositionerna. Allt i trions spel är gediget, välavvägt och buret av enskild briljans, utan varje antydning till spegeltrick eller publikfrierier. 

Basisten Mauritz Agnas och trumslagaren Karl-Henrik Ousbäck möter upp Olding i ett ledigt, fritt samtal med inslag av Methenys tidiga trio-americana, med ett modernt bopspråk och lätt bluesanslag. Cellisten Hanna Dahlkvist smälter in och lyfter en komposition som Green eyes, och samarbetet med Dahlkvist vill man ha höra mer av. Way station är en platta som kommer att vara med och summera svenskt jazzår 2022.