Denis Frajerman

Dela den här recensionen:

Svårsmält upplevelse detta som bjuds på Wastelands/Lawrence of Arabia. En tonsatt recitation av valda stycken av T S Eliots långa dikt The waste land inleder. Det låter just så öde som titeln säger när Susannah Rooke läser med dov, entonig röst ur denna modernismens milstolpe. Runt henne roterar dovt minimalistisk musik, framförd på piano, fiol, cello, trummor, saxofon, basklarinett, som utesluter all färg, all förändring, ja allt liv – vilket naturligtvis kunde vara helt rätt givet ämnet. Men det blir mest som att betrakta en övergiven karusell på lågvarv belyst av en 40-wattslampa. Del två av plattan har Denis Frajerman valt att tillägna Lawrence of Arabia, oklart varför. Här bjuds också en sorts ökenvandring i ett öde land när musiken rör sig enformigt fram över illusoriska sanddyner och mest av allt påminner om en trött karavan.