Akleja

Dela den här recensionen:

Ett typiskt svenskt instrument är såklart nyckelharpan. Men få vet att den används minst lika mycket i Tyskland. När tyska folkmusiker, som sedan Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf har en egendomlig dragning till Sverige, anammar den svenska folktonen som om den vore deras egen blir det för en oinvigd ibland svårt att säga om musikern är svensk eller inte.

Regina Kunkel (nyckelharpa) och Björn Kaidel (gitarr, nyckelharpa, irländsk bouzouki, ukulele) har tagit fram en behaglig blandning av tysk och svensk traditionsmusik. På de nya kompositionerna får bägge traditionerna sin förtjänta plats så att det inte går att höra vilken det är som dominerar.

Musiken vi hör är avsedd för dansgolvet men framförd så pass fint att det även går att drömma sig bort till nästa sommar. Kunkel spelar med en mjuk och framåtflödande ton, som vattnet i en vårbäck. Kaidel kompar med båda fötterna på jorden och bemästrar sina olika plockinstrument så att de ibland låtar som en harpa. Men det de satsar på är framför allt nyckelharpan. Den anger tonen, den äger lyssnaren. På några spår hör vi musikerna som nyckelharpduo. Om samspelet annars redan är nära och lyssnande så smälter de två instrumenten här ihop, som om de delar samma själ.