Manhu

Dela den här recensionen:

Tänk er brittisk folkrock, men byt ut fiolen mot en xianzi, gitarren mot en sanxian yama, plåtflöjten mot en adiza och sist men inte minst säckpipan mot ett gäng munorglar kallade lusheng. Och såklart den brittiska musiken mot kinesisk folkmusik, naturligtvis med sång på kinesiska. Då får ni Manhu, som kompletterar de traditionella instrumenten med trummor och elbas. Musiken härstammar från Yunnanprovinsen i sydvästra Kina, mer exakt från Sanikulturen, där Manhu är utövare av en ålderdomlig musiktradition från området. Det hela känns hur fräscht som helst. De flesta låtarna är ganska taktfasta, som inledande Banquet dance, men ju längre fram på skivan desto mindre rock. Det mesta känns originellt men mest ut sticker solon på munorglar och Jin Jin Hongmeis ljusa sångröst som blir en fin brytning till de manliga sångarna som ger intryck av att ha Ulf Lundell som förebild. Bland alla kinesiska tradlåtar finns även en bluegrassklassiker, Five miles of Ellum wood, ett lite udda låtval men passande på de kinesiska stränginstrumenten och det är när bandet vågar vara lite udda i förhållande till rockgrunderna som de är som allra bäst.