Kenneth Weissglas Frejd

Den skicklige gitarristen Kenneth Weissglas Frejd utkommer med albumet Visor på liv och död som hyllar tre av landets största skalder: Carl Michael Bellman, Evert Taube och Olle Adolphson. Urvalet sammanfattar de tre skalderna väl och gemensamma teman återkommer i form av åldrande, kärlek och död. Men trots att urvalet gjorts på basis av orden så är det inte texterna som ställs i fokus. 

Skivan är inspelad i Ununge kyrka under 2024-2025 och sättet att spela in känner jag igen från inspelningar av klassisk musik. Mikrofonerna står långt bort från både gitarr och sång och rummet ger ett naturligt, vackert reverb. Förmodligen är det Weissglas Frejds bakgrund som klassiskt skolad gitarrist som inspirerat till denna typ av inspelning, och gitarrerna låter det mycket fint om. 

Men avståndet till sången, och rummets reverb, gör att texterna inte riktigt kommer till sin rätt. De hörs helt enkelt inte så väl som de borde på en inspelning av just textbaserade visor. Kanske är det extra olyckligt när gitarrarrangemangen är mycket välgjorda och egentligen framhäver visornas texter. 

Skivans mest lyckade spår blir således de med vackrast melodier, eftersom de är njutbara även om man inte kan höra texten så noga. Exempelvis klingar det oerhört fint om Rim i juli och Älskar inte jag dig då. Plus i kanten för Weissglas Frejds vackra visslande.