Tuultenpesä

Dela den här recensionen:

Nästan lika spännande som på scen är Tuultenpesä på skiva. Men på olika sätt. På scen är det alla märkliga blåsdon som ger en både estetisk och musikalisk upplevelse, kanske framför allt i de mer suggestiva låtarna. På skiva är variationen betydelsefull och visorna med sång av Leena Laitinen och komp på diverse flöjter är det som sticker ut och är vackrast. 

Orkestern är en sextett som består av två trios som funnit varandra, Wind on Wind och Zephyr, och så har alltså denna ljuva flöjtmusik uppstått. En musik som har sitt ursprung i ett område mellan Sexdrega i väster och finsk-ugriska trakter i öster.

Många vackra flöjter är det, de flesta i trä, men det går inte att sticka under stol med att Göran Månssons Paetzold-kontrabasblockflöjt är ett instrument som sticker ut, trots att det är sopranerna som hörs mest. Det är fantastiskt kul att höra ett musikinstruments alla möjligheter och klanger på detta vis, utan andra instrument än ovan nämnda skönsång. Vackrast är helt klart den gamla hitlåten Kråkan satt på ladutak.