Vincent Neil Emerson

Dela den här recensionen:

Att vara Texastrubadur innebär att kånka på en viss traditionstyngd att förvalta efter bästa förmåga. Vincent Neil Emerson hymlar knappast med influenserna, han lånar det pigga berättandet och tämligen välbekanta anslaget från idel namnkunniga föregångare utan att för den skull upplevas uttryckslös.

I stället blir den elementära countryn en språngbräda till påtagligt själsblottande sånger om vuxenlivets vedermödor. Tydligt geografiskt förankrad i hemstaten skildrar artisten andras och egna levnadsöden i lika delar fatalism och kärleksfulla betygelser. Det är fint målade sånger, traditionalistiska men levande och framförda med minsta möjliga mängd krusiduller. Rodney Crowell har producerat smakfullt.