Goodacre / Andersson

Dela den här recensionen:

John-Francis Goodacre och Anna-Karin Andersson har båda solodebuterat och hyllats därför under de senaste två åren, så förväntningarna på duon är väl skäligen höga. Hur fungerar då mötet mellan en omstämd viola d’amore (Goodacre) och en hardingfela (Andersson)? Jo men alldeles utmärkt visar det sig.

Det är svängigt, rytmiskt och varierande – allt från visor till rena dansdängor levereras på diverse fioler. Pilfinken ger hög energi och stämspelet är både tajt och genomtänkt. Arkivsnutten som är inklippt före den bordunrika Spakenhalling/Lillhurven ger en kul blinkning till ursprungsmaterialet och gör sig bra i sammanhanget.

Överlag är det en uppvisning i solitt duospel som Goodacre/Andersson bjuder på, det är stor variation rakt igenom. De uttrycksfulla visorna är några av höjdpunkterna, där fiolerna får sjunga ut all sin smärta – som i den mindre muntra titeln Stor sak om världen hatar mig. Och visst ger albumet en känsla av vidderna, vackert, fritt, öppet, ibland kargt.

Uttrycksfullt, elegant och svängigt.