Rymden

Dela den här recensionen:

Har Rymden gått och blivit finstämda och jordnära? Ja. Men det har de ju varit förut också. Fast på nya skivan Valleys & mountains är det mer påtagligt. Vad jag har gillat med Rymden är deras blandning av det markant space-progg-jazziga som blandas med det meditativa och finstämda. De har verkligen skapat sig en plats på den moderna jazzscenen som en klart lysande himlakropp. 

På den nya skivan finns – som sig bör – de subtila styckena och de klangligt och tonalt utstickande partierna. Det subtila i form av pianisten Bugge Wesseltofts kontemplativa ackord och melodier, innehållande en stor närhet. Till exempel i låten Ro, där även basisten Dan Berglund visar sitt melodiska spel jämte trummisen Magnus Öströms tillbakalutande vispkomp. De klangliga och tonalt säregna partierna hörs kanske bäst på låtarna The Mountain och Song from the valley. Där strävar de åter uppåt mot stratosfären. Pianoslingor får samsas med syntsolon, intensiva bas- och trumsekvenser och en något distad ljudbild. Underbart! 

Vidare är den amerikanske jazzgitarristen John Scofield med på öppningsspåret The Hike. Tyvärr blir det inte så intressant som det skulle kunna vara. Låten i sig har en god ansats. Men når, i mitt tycke, inte ända fram. Och Scofield levererar inte sitt mest fängslande spel. 

På det hela taget saknar jag den lite mer utpräglade spacedelen av Rymden. Men. Skivan Valleys & mountains innehåller en synnerligen fin samling låtar i god Rymden-anda. De har helt enkelt landat i den skandinaviska naturen, med vissa spröt pekandes mot kosmos.