Dominic Miller

Dela den här recensionen:

Stings ständige gitarrist Dominic Miller har även spelat med stjärnor som Paul Simon, The Chieftains och Plácido Domingo. På Millers tredje album i eget namn för etiketten ECM möter vi honom i stället i en intim kvartett med svensken Jacob Karlzon på piano, israelen Ziv Ravitz på trummor och Millers mångåriga vapendragare, belgaren Nicolas Fiszman på bas. En melankolisk, poetisk, eftertänksam instrumentaljazz där Millers gitarr inte nödvändigtvis dominerar. Karlzons piano, eller de andra musikerna, kan lika gärna få ta plats.

På Vagabond fortsätter Dominic Miller vandra längst den stig han slog in på när förra albumet Absinthe släpptes 2019. Intuitivt och imponerande samspel av en kvartett som lyssnar in varandra innan de tar ton. Oftast vackert stillsam musik – provsmaka bara Cruel but fair eller Lone waltz – som gjord för att slappna av och skapa egna bilder eller filmer i huvudet till.

Vaugines är döpt efter en liten sydfransk by, Clandestine har fått sitt namn från en lokal bar. Kompositionerna blev till efter långa promenader under coronaperioden, hemmavid i det södra Frankrike som Miller gjort till sin tillflykt sedan många år. Detta efter att ha fötts i Argentina av en amerikansk far och irländsk mor, varefter Miller växte upp i USA för att så småningom hamna vid studier i England. Vagabond är ordet.

Skivan har fått sin titel efter en dikt av engelska poeten John Masefield. Här är dock alla ord överflödiga, med en så rik och talande musik.