Duke Ellington

Dela den här recensionen:

Den här konserten valde jag bort, då hösten 1971. Som gymnasist i Uppsala hade jag en begränsad budget och la pengarna på Miles Davis, Ornette Coleman, Thelonious Monk och Dizzy Gillespie i stället. Ångrar jag mig nu 48 år senare? Nej. Samtidigt är det bara att konstatera att de som var där var med om något fantastiskt! En dryg timme med välkända låtar som Take the A train och nyskrivet, fullt påställ och långsamma ballader, skräddarsydda solistinsatser och ett samspel som får den där oljade maskinen att framstå som småtrög. Ibland svajar ljudet till, men se det som ett tecken på den liveupptagning det här är; ibland hinner liksom inte nästa solist fram till micken innan han börjar spela. Få band/orkestrar, oavsett genre, har varit så här besinningslöst tajta. Men så höll de också på större delen av 1900-talet. Wow!