Vijay Iyer

Dela den här recensionen:

Den amerikanska pianisten Vijay Iyer avslutar sina korta liner notes till nya plattan Uneasy med poeten Rita Doves ord: ”While in midst of horror, we fed on beauty – and that, my love, is what sustained us.”

Omslagsbilden är Frihetsgudinnan i horisonten bakom ett upprört hav. Låtarna har Iyer samlat på sig under ett decennium. Det gemensamma är att de alla uttrycker något slags oro, ett slags olustighet med samtiden, ett ”uneasy” som med tiden samlat på sig något av ett understatement, skriver Iyer.

Det känns i låtar som Combat breathing, som öppnar i ett slags harmonisökande Keith Jarrett-modus för att gå vidare och nöta på samma ställe och bygga på i rytmlager tills Iyer hittar ut i en försonande melodislinga vägledd av Linda May Han Ohs starka rotspel.

Iyer har samlat en trio med Pat Metheny-basisten Linda May Han Oh och sin gamla vapendragare Tyshawn Sorey på trummor. Det är öppet, eklektiskt, återkommande modalt och med mycket utrymme för trion att utforska materialet. Oerhört välspelat och stundtals mycket vackert. ECM-sound hela vägen.