Honeywolf

Dela den här recensionen:

Trion Honeywolf är svår att sätta en enkel stämpel på. Det är en sorts avskalad vokaljazz, men betydligt mer åt indie/singer-songwriter-hållet än något idisslande av jazzstandards. Med stark inlevelse och okonstlad intimitet skapar de sin egen, betagande vackra popjazz utan att snegla på några rådande trender.

Redan debutalbumet Dreamer från 2018, släppt på Lina Nybergs skivbolag Lilalo Records, väckte recensenternas gillande, och Honeywolf har mognat avsevärt på post-pandemi-uppföljaren. Skivan avslutas med en ungersk visa men innan dess skapar Lili Holényis sång och gitarr, Milton Öhrströms piano och Mauritz Agnas kontrabas ljuv musik med ett sound som lägger sig mittemellan någon som Rickie Lee Jones – eller varför inte Rebecka Törnqvist? – och den mest avskalade vokaljazzen.

Några stämplar behövs nu inte; inte när Honeywolf levererar direkt i ditt inkast, därhemma där hjärtat bor.