Max Bessesen

Dela den här recensionen:

Max Bessesen är en profilerad saxofonist på Chicagos jazzscen. Bland annat kan vi höra honom i gruppen Echoes, som i fjol släppte albumet Loading screen på etiketten Outside In Music. Där integreras jazzen med kammarmusik med elektroniska sound och loopar. Andra musikaliska syltburkar Bessesen har sina fingrar i inkluderar Sam Pilnick’s Nonet Project och Emily Kuhns Helios, även det ett niomannaband.

På Trouble är det emellertid Max Bessesen som står i centrum på sin debut i eget namn. Nåja, altsaxofonisten låter förstås även de övriga musikerna träda fram i egen glans. Han är trots allt van vid att spela med många musiker samtidigt. Att detta blott är en kvartett (ibland kvintett) gör kanske att det är ett friare luftrum och att alla tillåts få chansen att sträcka ut sig en aning.

Ron Miles på kornett och piccolo-trumpet är en utmärkt musikalisk partner til Bessesen på hälften av skivans spår. Han kunde gärna ha fått höras mer. Trouble fungerar dock alldeles utmärkt även utan Miles medverkan. Det är ett högkompetent och självsäkert jazzalbum från en Bessesen som knappast kan kallas gröngöling, så mycket solodebutant han nu är.

Att Bessesen återvänt till barndomens Denver för att spela in skivan har säkerligen bidragit till känslan av intimititet och eftertanke. Disharmonier möter delikata ballader, och över det hela svävar minnet av Bessesens bortgångna vän, gitarristren Zac Nunnery.