Johnathan Blake

Dela den här recensionen:

Den flitigt anlitade trumslagaren Johnathan Blake langar fram en ambitiös dubbel-cd i trioformation med tenorsaxofonisten Chris Potter och basisten Linda May Han Oh. Potter spelade med Johnathan Blake i The Mingus Big Band på 1990-talet, och hörs därtill på Blakes album Gone, but not forgotten som släpptes 2014. Även Linda May Han Oh har lirat med Johnathan Blake tidigare i andra triosättningar.

Det är virtuost spel, stundtals med en närmast explosiv attack och med en imponerande frisinnad inställning till musiken. Bägge diskarna inleds med trumsolon från huvudpersonen Blake. När solot är överstökat på första disken stundar hela 17 minuter The Police-hullabaloo, allt efter Chris Potters huvud. Synchronicity 1 står knappt att känna igen i detta furiösa framförande. Även Charlie Parker-klassikern Relaxin’ at Camarillo får en, tydligen helt oplanerad, tolkning. Att Blake står i centrum och som skivans upphovsman hindrar inte Potter från att bidra med två starka kompositioner, och Oh får också med ett ord i spelet. Hennes låt Trope klingar aningen österländskt i ett stycke där hennes bas till och med imiterar ett EKG.

Detta är andra utgåvan från Giant Step Arts, ett non profit-profekt skapat av fotograferna Jimmy och Dena Katz, som väljer ut artister de gillar att framföra och spela in unika premiärframträdanden av. Sedan får artisterna kontrollen över cd-utgivning, digital dito samt ägandeskap av mastertejper.

Allt som allt närmare två timmar musik, allt fångat live på Jazz Gallery på midtown Manhattan i januari 2018. Eller fångat är kanske fel term, för det låter fritt och fantasifullt om musiken.