Silja

Dela den här recensionen:

Denna debuterande tyska trio hämtar merparten av sitt material ur notböcker från 1700-talet, så det finns stundtals tydliga barockelement. Men skivtiteln förklarar ju tydligt vad de anser att de spelar, och den inledande sviten Rode see/Anglois sammanfattar det rätt bra. Gitarren får det att svänga rejält, och kastar sig plötsligt in i ett smått bluesigt solo, medan fiolen och säckpipan turas om i melodispelet. Till och med ett par långsamma marscher blir faktiskt riktigt svängiga.

Silja tar sig även an några judiska tradlåtar, som blir en udda upplevelse att höra på säckpipa i stället för något av de blåsinstrument som brukar förekomma i klezmerensembler. Men det funkar helt klart också på det här sättet, även fast dynamiken av uppenbara skäl blir betydligt mer begränsad.

Vid första lyssningen var jag smått skeptisk, kanske på grund av det stundtals lite väl smäktande violinvibratot, men skivan växer till sig ganska ordentligt efter några varv. Och tradfusion? Det begreppet används av rätt många sinsemellan helt olika band, så visst kan det passa här också.