Håkan Agnsäter, Mats Eriksson Dunér, Jakob Sjöholm, Jonas Stål

Dela den här recensionen:

Det har saknats en bok om Träd, Gräs och Stenar och bandets tidiga inkarnationer. De finns med i ett par olika böcker om proggen och nämns i samband med publikationer om den här tidens öppna konst, och var ett självklart inslag i dokumentärfilmen om Silence Records som visades på SVT häromåret, men ingen har tagit ett större grepp på kretsen kring Bo Anders Persson som skapade helt egen musik och som i tidens anda också fungerade som ett socialt experiment. 

När bandets första fas tog slut efter fem intensiva år försvann de rakt ner i ett gigantiskt grönsaksland. Musiken tystnade, men inte tankarna, om tillvarons långa förlopp, där träden, gräset och stenarna alltid är närvarande. 

Boken som nu finns i handeln har varit på gång under en lång tid. Det är en kollektiv berättelse – vilket kan landa i ett misslyckat mischmasch. Antologier eller böcker som skrivs av flera personer brukar sakna en tråd som binder ihop historien. Likaså ”in their own words”-böcker, som oftast är underhållande, men saknar kontext. 

I det här fallet är det kollektiva berättandet ett vinnande grepp. Bildmaterialet är enastående. En hel del har setts tidigare, i samband med återutgivningar av skivor, till exempel, men man häpnar gång på gång över dokumentationen. Mats Eriksson Dunér som haft huvudansvaret för bildmaterialet har parallellt arbetat med en bok om allaktivetshuset Gamla Bro som kommer ut senare i år.

Boken samlar pressklipp, andra textdokument och intervjuer med medlemmar (även de i dag bortgångna Torbjörn Abelli och Thomas Mera Gartz). Vi får även en serie signerad Torbjörn Abellis släkting Kristina Abelli Linder och ett förord av Jon Jefferson Klingberg som berättar hur det var att växa upp i ett kollektiv på landet med pappa Bo Anders och ett ständigt flöde av människor.

Musiken är givetvis i centrum men boken visar också upp allt det andra, den politiska övertygelsen, miljötänket, de alternativa världarna som förenades under slutet av 1960- och början av 70-talet. Sedan har vi också konflikterna som pyrde under ytan och som också är en central del av historien. Någon var marxist. En annan schaman. En tredje anarkist. En fjärde var tyst. En femte ville medla. Och, inte minst, den mytiska Lennon/McCartney-liknande konflikten mellan Bo Anders Persson och Thomas Tidholm som folk i närhet till bandet även i dag helst vill sopa under mattan.

Ett extra plus till förlaget Dokument Press som vågade. Många förlag tackade nej till att ge ut boken. Projektet ansågs som ett kommersiellt självmord. Snart kommer en andra upplaga, på engelska.