Arya Aramnejad

Dela den här recensionen:

Arya Aramnejad fick 2018 skydd i Stockholm som fristads-musiker, stadens första. I sitt hemland Iran hade han varit med på demonstrationerna i Ashura 2009, och när han sjöng om detta i sången Ali Barkhiz sattes han i fängelse och torterades. Även som frisläppt fortsatte han att sjunga om statens förbrytelser mot medborgarna. År 2011 blev han åter arresterad.

Under tiden som fristadsmusiker i Sverige har Aramnejad spelat in skivan Touch of freedom med egna kompositioner. Andreas Unge har arrangerat. Texterna har olika författare.

Oerhört rörande är den inledande vaggsången, känsligt framförd, skriven av Hooman Sharifi för juristen Nasrin Sotoudehs barn. Nasrin fick 2018 Svenska PEN:s Tucholskypris för sin kamp för yttrandefrihet. Hon är dömd till 38 års fängelse för att ha försvarat politiska fångar och kvinnorättsaktivister. Efter en hungerstrejk hösten 2020 har hon intensivvårdats på sjukhus, men är nu tillbaka i fängelset.

Arya Aramnejad har en vacker, personlig röst och varierar sitt uttryck efter ämne, till exempel aktivism, nostalgi eller längtan i exilen efter förlorad kärlek. När svenska röster läggs till märks bland dem en spänd röstbehandling, kanske styrd av en föreställning om hur iransk sång borde låta. Aramnejad är sig själv bara, mjuk eller upprörd beroende på sammanhang. I konvolutet finns korta referat av texternas innehåll.

Feras Sharestan spelar en cittraliknande qanun, Nisse Törnqvist trummor, Anders Stenberg gitarrer, Andreas Unge bas, Linnea Olsson cello, Jennie Abrahamson piano. De två senare bidrar även fint med att nynnande befolka rummet runt solisten.