Vimma

Dela den här recensionen:

Helsingforsbaserade septetten Vimma har med sitt andra album skapat en vacker och rockig samling låtar. Med en atmosfärisk produktion, och arrangemang frammejslade med fingertoppskänsla, kan detta appellera på den som gillar modern etnorock och neoprog (i sina fördelaktiga former) samt nordisk noir. Patosfylld musik som sätter känslor i gungning; där fioler, trummor, gitarrer, syntar, pianon, elbas och röst omväxlande blir både en fond och en förgrund. 

Vidare finns en poetisk ansats som är av stor vikt för Vimmas helhet. Texterna framförs både sjungande och talande. Orden väger lika tungt som musiken. Ord som visar på att vi ska protestera och befinna oss i tornadons öga (Tornadon silmässä). Det finska språkets sonoritet gör att det finns både en vackerhet och ett allvar i sångerskan Eeva Rajakangas framförande.

Vimma visar upp en protestens progressiva folkrock. Det är implicita och direkta protester gentemot människans förstörelse av våra livsbetingelser. Ett tecken i tiden? Ja. Uttjatat? Inte alls, utan en nödvändighet. 

Således: en nödvändig och härligt atmosfärisk folkrockskiva.