Sébastien Dubé & Tobbe Näsbom

Dela den här recensionen:

Kontrabas och nyckelharpa, kan det gå ihop? Kontrabasen är stor som Båtsman, en Sankt Bernhardshund. Nyckelharpan med skruvar, strängar och en skitliten stråke är busig knattefotboll. Det är humlesurr och talgoxkvitter.

Jag lyssnade under en biltur och det gick så där, i bilen lät det tunt. När jag kom hem och lät den snurra under bättre förhållanden låt det mycket bättre. Basens brummanden blev golv till nyckelharpans kvitter. Två instrument bygger ett stort hus.

Grundtonen är senbarock. Man har valt tretton låtar som blir en lång hopvuxen svit. De inleder med Eric Sahlströms Vårdroppar vars final blir en uppvisning i barockens stora möjlighet till utsmyckningar.

I Bach-Bach av Sébastien Dubé tycker man sig känna igen nåt av Bach, men så ändrar sig den brummande kontrabasen och styr låten mot Ungern och just när den skall sätta sig tillrätta hoppar man in på ett spår mot Finland. Sisu byts mot harmonier av Henry Purcell som flödar genom låten tills man jublande går i mål med Bachs Badinerie som var vinjett till radions Svar i dag. Nio minuter av härlig musikalitet.

I en sonat av Scarlatti får båda instrumenten fullt utrymme att visa sina möjligheter. Betyg: 11 av 10 möjliga.

Släpps 5 april.