The Young’uns

Dela den här recensionen:

För tjugo år sedan lyckades tre lätt överförfriskade tonåringar förirra sig in på den lokala folkklubben. Någon gång under kvällens lopp sa en av stamgästerna: “låt ungdomarna (”the young’uns”) sjunga en sång”. Vilket de gjorde, lite stapplande. Inte långt därefter bildade de sin trio och namnet var liksom givet. Även om de nu, när de närmar sig fyrtioårsåldern, inte är så fruktansvärt unga längre.

Under sin karriär har Sean Cooney, Michael Hughes och David Eagle vunnit titeln Group of the year 2015 och 2016 samt Album of the year 2018 på BBC Radio 2 Folk Awards. Och nu har de hunnit fram till album nummer nio.

På The Young’uns repertoar finns både traditionella sånger och tolkningar av samtida artisters sånger, som Billy Bragg, Jez Lowe och Ewan MacColl. Men den större delen av materialet är komponerat av Sean Cooney, vilket också är fallet med Tiny notes, som är ett sorts temaalbum om osjungna hjältar.

Här finns Three dads walking, tillägnad tre fäder vars döttrar begick självmord och nu gemensamt ägnar sin tid åt att belysa att självmord är den största ”tonårsmördaren” i Storbritannien; titelspåret berör de papperslappar med meddelanden en ung kvinna lämnat på en bro i Wearmouth, för att försöka få självmordskandidater att inte hoppa; här finns dessutom hyllningar till personer som journalisten Lyra McKee som dödades under kravaller i Derry, i april 2019, och Jack Merritt, som jobbade med rehabilitering av fångar, men dödades i samband med terrorattacken på Fishmonger’s Hall och London Bridge i november 2019.

Bakgrunderna till sångerna är sorgliga och mörka, men de framförs med passion, dramatik, värme och medkänsla. Och en stark känsla av hopp. De utmärkta, empatiska texterna är rörande, utan sentimentalitet – vilket också gäller melodierna, som huvudsakligen framförs a cappella. Men med piano och stråkkvartett på några av dem.

The Young’uns följer traditionen med föregångare som The Copper Family och The Watersons, men står stadigt på egna ben. Med tre starka röster, härliga harmonier, rörande historier, och ett socialt engagemang så det räcker och blir över. Vad mer behöver man?