Emily Portman & Rob Harbron

Dela den här recensionen:

Emily Portman är kanske mest känd från The Furrow Collective och Robert Harbron från Leveret. De har ackompanjerat varandra förr i olika projekt. Men Time was away är deras skivdebut som duo.

Det är temamässigt en ganska typisk samling berättande folksånger. Om uthållighet och motstånd under svåra tider, hunger, brutalitet, gamla sånger som på ett eller annat sätt fortfarande känns relevanta – inte blott historiska – i dagens Storbritannien.

The healths handlar om bristande social jämlikhet, klyftan mellan rik och fatting. Borstal boy, vars text är hämtad från toalettgraffiti på en ungdomsvårdanstalt och behandlar den höga självmordsfrekvensen bland ungdomsbrottslingar, och Oh to be alone, en anonym dikt hämtad från en suffragettpamflett från 1906.

Stämningen är lågmäld. Portman och Harbron spelar båda flera instrument var (banjo och piano respektive concertina, gitarr, mandolin, harmonium och piano), men aktar sig för att fylla ut spåren med instrument. På sin höjd har något instrument förhöjd efterklang, för att stärka den redan existerande känslan av vemod och dröm. I stället får Portmans berättarröst gott om plats. Hennes okonstlade, närmast oskuldsfulla röst smeker fram de känslostarka texterna med stor effekt.

Time was away är ett exempel på historieberättande som rör och berör. Det känns tydligast på sista spåret, Meeting point, en dikt skriven på aftonen innan andra världskriget startade. När sången slutar och dess piano, concertina och flygelhorn har tonat ut, då står tiden still ett tag.