Vennström & Bugge

Dela den här recensionen:

Robert Vennström är en utomordentligt personlig vissångare från Värmland som bor i Bergen. Ingen annan vissångares alster liknar det han gör, men efter ett tretal skivor inser jag att där finns några inte helt otydliga förebilder. Det är kanske i första hand Allan Edwall. De har en räv bakom örat och slagsmål med väderkvarnar gemensamt.

I och med detta album går Vennström in i en slutfas då han påstår sig planera att avsluta samarbetet med den utomordentligt följsamme bälgdragaren Heine Bugge för att gå vidare med något annat. Och som sin Let it be presenterar han här en sammanfattning i form av hela trettiosex sånger, uppdelat på två cd-skivor, allt med Vennström och Bugges oefterhärmliga stil.

Vennström har en personlig sångröst, aningen begränsad, och melodierna återanvänds och är inte alltid så lätt att skilja åt, men även det ingår i det så säregna. Till och med låttitlarna är typiskt Vennströmska, Torsten har kul i källar’n och Trall från oävla är några exempel.

Vennström är, som det hör till hos en vissångare med rötter i 1960-talet, även elak men det går fort i vändningarna och det tykna följs inte sällan av det kärleksfulla, men kärleken är aldrig problemfri. Vennströms personliga och fina gitarrspel och Bugges dragspel kompletteras av Ole Amund Gjersvik på bas samt här och där några andra musiker och till och med lite joddling. Ibland tänker jag på salig Sven-Erik Magnusson och, just ja, Frödingkänslan går att ta på. En ypperlig sammanfattning av Vennström & Bugges sällsamma öden och äventyr och på varsin åsna rider de åt varsitt håll i solnedgången.