Seven Foot Frank

Dela den här recensionen:

Seven Foot Frank låter som en tvättäkta musikant från Södern när han sjunger om Visions of fire och The old gods. Så är denna ”Frank” från den äkta Södern också, närmare bestämt Malmö. Låtskrivaren, sångaren och tenorgitarristen Jonas Jirhamn – som är ”Seven Foot Frank” – växte upp med gammal country och bluegrass via sin pappas stereo. Han har tidigare kunnat höras i konstellationer som Molly På Rymmen och Turf Rollers, men släpper nu en lp på egen hand.

Tillsammans med kusinen Lukas ”Luke” Lindberg på mandolin, banjo och stämsång skapar han här en alldeles egen ”malmöricana”. En nostalgiskt tintad americana från den svenska södern. Seven Foot Frank spelar egna låtar varvat med traditionellt material från ett USA för hundratalet år sedan. Ibland med fiol, bastuba eller trombon i det avskalade kompet.

Det kan kanske tyckas som när svenska gitarrplågare anammade garagerockens utstyrslar på 1980-talet, eller när de svenska hiphopparna letade kläder och lärde sig språkliga tics som liknade det som skymtades när de spolade sina MTV Raps-videokassetter fram och tillbaka för att lära sig den kulturens markörer.

Som tur är lyser kärleken igenom när Seven Foot Frank skapar sin musik. Det låter autentiskt, inte förställt, när Seven Foot Frank införlivar musiken från den stora depressionen och förbudstiden. Fryntligt, svängigt och akustiskt hållet tuffar låtarna fram. Det låter mer som busiga tågluffare på ett gammalt krängande amerikanskt Alco-tåg än som ett tillbakalutat säte på X2000. Även i en låt med det ”moderna” namnet Rocketship åker den musikaliska kammen fram ur den slitna kavajfickan.