Magnus Granberg & Skogen

Dela den här recensionen:

Ursprunget till detta timslånga stycke är den amerikanske kompositören Johnny Mandels stycke A time for love. Magnus Granberg hörde det som tonåring med pianisten Bill Evans och han använder tonmaterialet från några takter av låten, enligt en intervju på Another Timbres hemsida. Det är inget jag märker, och för upplevelsen är det inte viktigt, men det är bakgrunden. Kompositionen består av olika delar med ett antal möjligheter för musikerna att välja inom varje del, och ett antal riktlinjer för valen, frihet inom vissa ramar alltså. I detta letar sig även en melodi försiktigt fram. 

På ett övergripande plan verkar det inte hända så mycket, skillnaderna mellan de olika delarna ovan är inte tydliga. Allt ser ut att stå nästan stilla, men samtidigt händer det små saker hela tiden, små rörelser. Vi omsluts av ett klingande rum, försätts i ett slags tillstånd där olika detaljer kommer fram. En skog av ljud, glest och sprött, tyngre dropp, vid något tillfälle insisterande högljutt. Stora öron är riktade mot varandra inom spelgruppen. De försöker inte locka oss, men låter oss gärna vara med. 

Anna Lindal fiol, Leo Svensson Sander cello, Magnus Granberg preparerat piano, Erik Carlsson slagverk, Henrik Olsson objekt, kontaktmikrofoner och tumpiano och Petter Wästberg kontaktmikrofon, mixerbord och högtalare är de som varit längst i Skogen. Eva Lindal fiol, Finn Loxbo stålsträngad gitarr och Stina Hellberg Agback harpa är nytillkomna röster i sammanhanget. 

Tidigare inspelningar med Skogen täcker liknande, rikt fascinerande landskap som detta, vilka jag också gärna försjunker i, överraskad blir jag inte.