Lyder Øvreås Røed

Dela den här recensionen:

Bangkok Lingo, Fieh, Mosambique, Slow Is The New Fast – norske trumpetaren Lyder Øvreås Røed har hörts i många konstellationer innan han nu begår albumdebut i eget namn. Miles Davis skugga vilar över händelserna; det vilar ett slags blå dis över musiken. Här finns inga elektroniska referenser, inga utsvävningar i nymodigheter. Ändå känns musiken och skivan relevant för 2020. Mer tidlös än retro.

Vi hör även tenorsaxofonisten Hanna Paulsberg, en omhuldad artist på egen hand. Vilket ju även gäller pianisten Eyolf Dale, som Lira skrivit om vid åtskilliga tillfällen. Kontrabasisten Steiner Raknes har en fin kommunikation med batteristen Tore Ljøkelsøy. Den sistnämnda spelar också ihop med Lyder Øvreås Røed i nämnda kvartett Slow Is The New Fast. Snärtigt och smidigt spelat av samtliga genom hela skivan.

The moon doesn’t drink har fokus och driv. Ännu ett exempel på att ung norsk jazz akkurat mår prima.