Joel Andersson

Dela den här recensionen:

Om fladdermöss på Wikipedia: ”Ljuden frambringas med hjälp av hårt spända tunna stämband. Genom att skicka ut hårt spända ljudstötar, mer än 20 000 svängningar per sekund … ”

Lika snabbt och med samma precision som en Craseonycteris thonglongyai (Trynfladdermus) behandlar Joel Andersson sitt instrument. Det är rejält tryck i tungorna. En annan mästare att jämföra med är Filip Jers. Kanske lärling till denne tänkte jag vid första anblicken av skivan, och dessutom bor han på samma plats som Jers kommer från, det vill säga Höör. Efter en stunds lyssnande ställer jag mig emellertid frågan vem som egentligen lärt vem inför denna ypperliga munspelsproduktion.

På omslaget sitter Joel Andersson vid ett bord med en Guinness och nio munspel vilka i princip ser likadana ut. Ett sätt att variera en utgåva med endast munspel vore ju annars att göra som de finska kollegorna i Sväng, alltså med väldigt stor variation av modeller. Men det är att göra det lätt för sig tänker kanske munspelsmästaren Andersson och gör mig häpen med hjälp av framför allt virtuost spel.

Ett uns av kritik skulle jag möjligen kunna rikta mot det faktum att det inte går att spela långsamt, lågt och vackert på munspel, men som tur är dominerar de snabbare låtarna. Alla är irländska traditionella, deras namn saknar i princip betydelse här. Något säger mig dock att Turlough O’Carolan, berömd irländsk musiker vars efternamn finns i titeln på en låt, ler i sin himmel, liksom förmodligen även Arthur Guinness.