Verneri Pohjola

Dela den här recensionen:

Några musiker når längre än andra av någon anledning. Mer rastlösa kanske, tänker jag när jag lyssnar på Verneri Pohjolas nya skiva. Trumpetaren, låtskrivaren och bandledaren rör sig åt lite olika håll genom de projekt han initierar och medverkar i. Här finns också en existentiell utgångspunkt, som speglas i titeln. Till människans villkor på jorden hör drömmandet. Varför inte låta musiken få sväva ut i drömda världar? 

I grunden är det en akustisk kvartett med klassisk sättning, grymt samspelt, med ett fåtal elektroniska inslag och två väl valda gäster på pedal steel respektive saxofon. En rörlig rytmik där instrumenten växelverkar i olika lager och motrörelser bildar grunden och ovanpå det långa solon från i första hand trumpeten. Ibland i för jazzen typiska rörelser, men inte sällan skapar de sin egen stil med antydningar och annorlunda rytmer. Allt genomfört med en vaken känsla av nödvändighet som är fullständigt avväpnande. Missa inte The dead don’t dream.