The Bad Plus

Dela den här recensionen:

Extra allt! Trion The Bad Plus blir till en kvartett på nya albumet. Den ursprungliga, genretänjande trion grundades i Minneapolis av basisten Reid Anderson och trummisen Dave King runt millennieskiftet och 2017 byttes pianisten ut. När vi skriver 2022 är det dags för nya förändringar.

I stället för ännu en ny pianist är det två andra instrumentalister som får plats. Gitarristen Ben Monder känner vi igen från samarbeten med David Bowie (Black Star), Theo Bleckmann, Guillermo Klein och Paul Motian. Saxofonisten Chris Speed har figurerat i mängder av sammanhang, både som bandledare och musiker. Han är också en gammal utomäktenskaplig, musikalisk sparringpartner till de båda Bad Plus-grundarna.

Den sjävbetitlade nystarten känns verkligen så: som en nystart. Här finns en energi och en attack som hos ett yngre band. Elgitarren kan vara rockbrutal, som i Not even close to far off. Medan ett spår som You won’t see before I come back är mer kontemplativ, med lugnare saxofon och gitarr. Den följs av den betydligt spräckigare Sick fire, där saxofonisten Chris Speed verkligen gör skäl för sitt efternamn.

Stygian pools är inte John Zorns låt, utan en meditativ melodi från The Bad Plus själva, med herr Speeds saxofon i centrum. In the bright future heter ett annat spår, och det är där vi finner The Bad Plus just nu. De behåller sin särart men förnyar sig. Inget dåligt plus.