Georg Reiss

Dela den här recensionen:

Det ungerska, och i viss mån även rumänska, nationalinstrumentet tárogató uppfanns på sent 1800-tal av Venzel József Schunda på beställning till Ungerns tusenårsjubileum. Långt senare hörde norrmannen Georg Reiss det och föll pladask. Skaffade ett instrument i Rumänien, på Ceaușescus tid, vilket tydligen inte var lätt, och på den vägen är det. 

För den icke insatte kan berättas att instrumentet är ett slags sopransax i trä där det ser ut som om någon borrat hål i klockstycket. Och det är ju just precis vad som skett. Hur hålen påverkar ljudet har jag svårt att bedöma men klangmässigt låter det absolut sopransax, men kanske ännu mer som en korsning mellan klarinett och oboe. Här får vi njuta av Georg Reiss fina spel i allt från Koppången, via franske barockkompositören Rameaus Gigue en rondeau, till ett gäng låtar av en av Bergens stoltheter i visbranschen, Gabriel Fliflet. Det är snyggt och välproducerat men viss mainstreamvarning kan emellanåt utfärdas. 

Vid klaviaturet hos ett piano och en piporgel sitter Ulf Nilsen och i Fliflets Solgang blåser han med hjälp av orgeln liv i Peer Gynts ande. Efterföljande Voggevise åt veslegut får vokal hjälp av Jorunn Torsheim och det hela låter lite Driver dagg, faller regn. Förstärker skivans kitschiga drag gör ett stycke av Antônio Carlos Jobim. Som helhet ändå trivsamt även om jag hade föredragit aningen mer blod, svett och tårar.