El Afronte Orquesta Típica

Dela den här recensionen:

Se där så praktiskt, en skiva som har innehållsförteckningen i titeln. En titel som gör att man alltså här förväntar sig en enkel överblick av alla de håll tangon spretat sedan den fick sin nödvändiga efedrininjektion av Piazzolla och Pugliese.

Och i viss mån är det vad El Afronte bjuder på. Akustisk tango i stark kontrast till electrotangon, lätt framåtblickande, absolut – men fortfarande hårt och lite nedslående förankrad i ett svårrubbat musikaliskt förflutet. För även om det, här och där, är en smula okonventionellt och oväntat, där vissa styckens melodier ibland är lite mer ”poppiga” än förväntat, så står det fortfarande lite för stilla. Tango ska ju uppröra och beröra. Det ska vara musik som tar tag i hjärtat och kramar så att luftstrupen knyter sig. Och El Afronte ligger, i mitt tycke, alltför nära bruksmusik för att nå ända fram. Jämförelsen med originalen blir lite osmickrande, Marco Bellini är ingen Goyeneche, och känslan av ”vi har hört det förut” sätter stopp för de totalt oreserverade hyllningskörerna.