Good Lockins

Dela den här recensionen:

Även Malmö har band som älskar den irländska och keltiska musiken. Kvartetten Good Lockins sätter tonen redan i inledningen av sitt debutalbum där det sjungs om whiskey och att leva rövare. ”Tomorrow we’ll be fine”, sjunger Niklas Hjern och lägger till ”Let’s raise hell”. Detta till en pigg musik där traditionell irländsk folkmusik möter keltisk punk, ungefär så som den låtit alltsedan The Pogues gick i täten för att inkorporera flöjter och det get- eller fårskinnsprydda slagverksinstrumentet bodhrán i en irländskt präglad, punkpåverkad musikmix.

I dag finns det otaliga band som spelar olika variationer av en dylik blandning; inte minst Boston är känt för dylika band, som en följd av stadens stora population (närmare sexton procent) av människor med irländska rötter. Det år 2020 grundade Malmöbandet Good Lockins låter nu inte jättemycket punk i sig, utan lutar åt ett snällare sound, liksom folkrockpoppigt. Niklas Hjerns leadsångstil är inte alls attackerande eller rosslig; han låter vänlig, sjunger i ett läge nära samtalston. Inte alls som någon du riskerar att hamna i pubslagsmål med.

Hjern trakterar även bodhrán och tin whistle, Edvin Aronson lirar durspel och stämmer in i sången, Casper Davey stämmer även han in med stöttande sång vid sidan av gitarrspelet. Gabriel Hermansson håller den irländska bouzoukin högt, men smyckar också med elgitarr och sång.

I rytmsektionen finner vi pågarna Kristian Kirre Lindberg på trummor och David Andersson på bas. Skivan innehåller två instrumentalnummer där musicerandet står i centrum: en jig och en reel, som görs alldeles lysande.

Good Lockins måste vara en riktig humörhöjare live på någon intim scen, med en skummande dryck i glaset (eller kanske My favourite Irish whiskey). Vare sig det rör sig om en festlig helgdag eller att du bara råkar vara All Irished out (The day after Paddy’s) …