Kvedarkvintetten

Førdefestivalen i vecka 27 på norska Vestlandet, med fokus på världsmusik och nordisk folkmusik, är en av de stora musikfesterna med konserter, kurser, barnaktiviteter och dans. Den tar lätt 20 000 besökare och 250 artister från tiotalet länder och ger något för alla på fem dagar, plus vild och vacker natur, bad i älven Jølstra och olika slags boende.

Här ägde Kvedarkvintettens stora genombrott rum 2021 med musik skriven av Jorun Marie Kvernberg, sedan länge ett känt namn inom norsk folk med fiol och hardangerfela. Majorstuen och Tindra är bara två av de framstående grupper hon spelat i tidigare och hon komponerar även instrumentalmusik.

Kvintettens sångerskor Helga, Sina och Margit Myhr och Silje och Tonje Risdal Liahagen hade tidigare arrangerat traditionssång från Hallingdal. Att sjunga utan ord var inte nytt för dem, men däremot att sjunga vad någon annan komponerat och utgå från noter och Kvernbergs inspelningar. De beskriver hur gruppen närmade sig materialet genom att lägga till ”tralleord” och använda sin egen utprövade rytmik, frasering och stil.

Resultatet blev konserten Tagal, med premiär i Førde och nu även på skiva med samma titel. Tonspråket känner man igen från vallåtar och trall, musik som ska gå från berg till berg eller över en dansbana. Framförandet med klara, unga röster varierar mellan solo och flerstämmigt och en glidande skala däremellan.

För lyssnaren spelar det inte så stor roll om spåren har namn som Mela og mu, Agalaus eller Sumblo II, men namn som innehåller dansformerna springar och gangar kan vara en praktisk upplysning. Det är musik med många upprepningar och ekon som gjort för meditation och medveten närvaro i storslagen natur eller bara hemmavid.

Undantaget spår sex, Me nu, är inte en Kvernberg-komposition. Den består av en entonig röst som efter en stund får sällskap eller utmanas av en annan, intervallen är en sekund, stiger till en kvart, och från knappt hörbara toner till starkare. Det är kvedarna Helga Myhr och Silje Risdal Liahagen som diktat vidare horisontellt på första spåret Mela och mu.

Skivans producent Martin Langlie har satt särskild prägel sista låten, ett arrangemang där ljudet till slut tonar ut i intet. Reisesong blir ett farväl till denna underliga och vackra skiva som man vill likna vid dimstråk över ett landskap.