Gankino Circus

Dela den här recensionen:

Inledningsvis en traditionell finsk folkpunklåt och det låter kul men egentligen inte intressant förrän på slutet. Så småningom visar sig dock detta vara en helt makalöst fin skiva med mestadels trad-låtar dit också Säkkijärven polkka hör. Avslutningsvis en utsökt version av Sibelius Finlandia. Vad som bland annat höjer denna skiva till topparna av folkmusik är den sällsamt vackra kombinationen av klarinett- och vibrafonspel, och det är lite överraskande att detta – trots repertoaren och de finska vokalisterna – är ett tyskt band. 

Det fina klarinettspelet sköts av Simon Schorndanner vars saxofonspel i Kapakasta inte heller går av för hackor. På vibrafon hörs Johannes Sens, Maximilian Eder spelar dragspel och fjärde medlemmen i bandet är gitarristen Ralf Wieland. Samtliga sånginsatser, bland annat gästande Laura Ryhänen, kompletterar varandra fint. Alla låtar är bra, men en vacker och närmast sakral pärla är Käy turvaisna liksom den suggestiva Kuku kultainen med gästsång av Sandhja, som faktiskt representerade Finland i Eurovision 2016 i en outhärdlig låt det gick dåligt för. 

Hennes två inhopp i Suomessa är något helt annat. Innan Finlandia avslutar minimalistiskt pampigt får vi höra Stack Bird spela banjo på den blåa gräsdoftande Lapuan pojat. Ännu en gång visar tyskar att landet är sorgligt underskattat i folkmusiksammanhang. Representerad på skivan är dessutom ingen mindre än Hans Kennemark, i form av hans Vals till vännen min. Sammanfattningsvis en produktion där samtliga låtar sticker ut, hur ofta får vi höra sådant?