Dhafer Youssef

Dela den här recensionen:

När jag skriver detta har ramadan just avslutats med festen eid al fitr för några dagar sedan. För Dhafer Youssef med sin tunisiska bakgrund tillhör det, liksom böneutropen från minareterna, hans uppväxt, vilket är en av utgångspunkterna på hans nya skiva.

Här får vi en hel del känslor, stämningar och melodier från den världen, i förening med jazz och fusion. Han har fått ihop ett namnkunnigt gäng medspelare som var och en är med och formar låtarna med karaktäristiska spelstilar, bland annat Herbie Hancock på diverse klaviaturer, basisterna Marcus Miller och Dave Holland, trumpetaren Ambrose Akinmusire, gitarristen Nguyên Lê och trummisen Vinnie Colaiuta samt ytterligare några.

Genom skivans tolv låtar färdas man som lyssnare från klubbig funk via svettig marknad till serenader i kvällningen när lugnet infunnit sig. En skiva med många stilar som ändå hålls ihop, märkligt nog. Genomgående en stark berättarlust där medmusikernas skilda spelstilar visar sig korsbefrukta varandra. Dhafer Youssefs nya skiva tar en med till många platser det är spännande att vistas på, inte minst genom hans egna sång och oudspel.